Sorg

Blev prat om Sebastian på skolan för några dagar sen.. Det är helt sjuk, hur det fortfarande påverkar mig så starkt. Jag minns fortfarande hans kritvita leende, hans fina bruna ögon och mjuka läppar... Ni får tycka vad ni vill, jag har absolut en pojkvän nu, en sambo tom. Som jag älskar otroligt mycket.. Men när någon man älskar rycks ifrån en så snabbt, från en natt till en annan så finns han inte i ens liv något mer.. Så blir det ett sår i själen. Det såret har fått ett ärr nu, men det finns alltid kvar. Hur det än är, så kommer jag ALDRIG komma över Sebastian, eftersom vi inte fick avsluta våran relation som normala människor gör. Utan i 14 dagars gråt och ångest....
Jag tror på det ockulta, jag tror på andar. Jag tror på att han finns kvar ändå... jag känner av det.
men jag tror samtidigt att allting har en mening. Allting har en början och ett slut. hans död blev början på något annat. Något jättefint som jag värderar till tusen... men hans död blev slutet på en väldigt känslosam historia för mig..
jag vet inte?
kan man vara glad till 100% för något man fått, pga av någon annan dött?
kan jag vara lycklig till tusen procent, när det krävdes att någon annan skulle lämna oss, för att jag skulle gå vidare?
det frågar jag mig fortfarande......
någonstans måste man ändå lämna det som varit för att kunna älska det som man har till 100 procent.. jag jobbar på det. för jag älskar linus. även om jag har mina problem, massor med problem... så älskar han mig.. och jag älskar honom. hur mycket som helst.
"Baby sometimes I just aignt enough"
"I dont wanna hurt you, I dont wanna lose you, I dont wanna use you just to have somebody by my side"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0