enskitbra

jag är less på att ha ont i hjärtat. Jag är less på att gråta. Jag är less på att tänka på honom när jag ska sova. För han kommer ALDRIG tillbaka.

Har varit på stadsfesten nu i fyra dagar. Har blivit raggad på av riktigt snygga killar, men jag kan inte tillåta mig själv att bli intresserad. Det känns som att jag flyter omkring i en gråzon där jag är varken ledsen eller glad. Jag bryr mig inte om andra killar, tittar knappt på dem. För det enda jag tänker på, är hans leende, hans ögon, hans famn..

Gick förbi hans lägenhet idag.

Jag blev så jävla ledsen, för jag kan inte gå förbi där utan att titta och hoppas jag ska se honom komma ut så jag får mig en kram kanske, så kan jag vara glad sen i flera dagar över det.

Det kommer ALDRIG hända mer.

Jag kommer aldrig mer få sova hos honom efter krogen och bara ligga och driva med varandra, skratta, nypa varandra och driva om vilken dålig smak han har när det kommer till filmer.

Det kommer aldrig hända mer.

För vet ni vad?

Jag kommer ALDRIG s honom igen.

Möjligtvis död, i en kista.

Nu ska jag gråta. Igen.

Klockan är just nu 03:35. Prick.

Jag är ensam i lägenheten och tänker.

Jag har fysiskt ont i mitt bröst, jag tänker på Sebastian, jag tänker på hans leende, hans ögon,

hans armar, hans händer.

Hans varma händer..



Jag tror nog aldrig min hjärtesorg kommer att gå över för å kär som jag är i honom

har jag aldrig varit i någon någonsin. Och aldrig under så lång tid heller...

Många sa ofta att "lämna honom, han är inte värd dig." Men jag kände alltid att.. att lämna honom,

var aldrig någon möjlighet. Jag KUNDE inte, alltid när jag dejtade andra killar så tänkte jag på honom.

Jag älskade att sova med honom för jag kände mig trygg och säker med honom....

Jag vill veta varför han gjorde som han gjorde. .


Jag kommer så väl ihåg en gång när jag var hos honom och låg i hans säng, han satt i soffan.
Åsså titta han på mig och små log, sen sa han "Du ser ju ut som en ängel där du ligger i min säng.
Jag tycker du passar in i inredningen, det är ju så att man vill komma å lägga sig med dig"

Detta minns jag så väl.

Nä usch, nu kommer tårarna igen......

Min älskade älskade älskade Sebastian tog livet av sig i förrgår. Ni som läst min blogg länge vet att det
finns en kärlek i mitt liv, sen flera år tillbaka som jag brukar kalla "S".

Min kärlek är död.

Jag har gråtit tills jag spytt, haft panikattacker, varit stum, och just nu känner jag... Ingenting.

Men jag vet endast att jag älskar honom då, nu och sen. Alltid, för det är äkta kärlek jag känner till honom.


Som jag skrivit tidigare, så brutalt, så rått och äkta. Han hade hängt sig i sin lägenhet på torsdagen.
Jag har gråtit i sju timmar sen dess.

Jag älskar dig Sebastian John Winnberg, i detta liv och i nästa.
Hoppas du hittat din frid nu

I'm giving up the ghost of love
And a shadow is cast on devotion
he is the one that I adore
King of my silent suffocation

Break this bittersweet spell on me
Lost in the arms of destiny

I won't give up I'm possessed by him
I'm bearing a cross; he's turned into my curse

Åh, du underbara "kärlek."

Sitter just nu ensam i lägenheten och grunnar över mig själv.  En sak är iaf säker, jag mår MYCKET bättre sen
jag flyttade till annelund. Jag har en stor och fin lägenhet, en fin sambo, JÄTTEFINA grannar.

Men ändå är det som något som saknas. Och återigen, så slås jag av detta: Jag är i princip den enda
i min umgängeskrets som är singel. Man börjar ju fundera på "vill någon ens bli tillsammans med mig?."

MEN! Det är då jag måste vända mitt tänk, för saken är den, jag har många killar som gillar mig. Som är intresserade. Jag har tom. de som sagt att ha mig som flickvän vore ju som en dröm.

Så, det kanske inte är fel på mig. En go vänt till mig sa att "Nina, du vill ha kärlek, du längtar efter kärlek, men du är alltid EFTER IDIOTER! det är därför du inte hittar någon!"

detta var då något som han sa i fyllan, men jag funderar än idag på det han sa. Undra om det kan stämma?
Att jag i flera år attraherats av "samma" typ av kille? Sen romantiserar jag den här människan och gör honom min fantasi, för det är säkert och tryggt för mig.

Nu är det många som är jättenyfikna över "vem jag skriver om i bloggen"..

Den killen.. Han är verkligen ett kap, det jag först la märke till hos honom var hans ögon, hans leende, och bara hans.. sätt att vara? Han bara ÄR, och ja.. ändå lägger man märke till honom? vet ni vad jag menar?

Och vi ska inte prata om hur JAG var då. En player, uppmärksamhets KRÄVANDE, och skulle bestämt strula med honom endast för att min vän också var intresserad. Detta är nu väldigt länge sen, men jag minns också att han inte var som andra killar. Sättet han kysste mig, var så... jag vet inte!! speciellt?! och bara att hålla om en, bara krama en, pussas, inte nå jävla äckligt taffs överallt eller äcklig andedräkt osv som man kan råka ut för annars.

Han var så, öm? På nåt sätt?!

Nu är ju saken den att jag har pratat endel med honom, han är väldigt "avaktande" mot mig. Det märker jag, jag tror faktiskt han e lite intresserad, men ändå reserverad, han sa nyligt att han trodde jag var en sån tjej som hade massor av killar.

Ajdå.

Han tror jag är en sån tjej som super hur mycket som helst.

Ajdå.

Det sjuka är, att han gillar mig ändå. Helt genuint. Skitskumt, jag brukar i vanliga fall lyckas skrämma bort
killar jag tycker om (intimitets störning) men inte denna.

Han är kvar...typ 1 år senare?

Nu försöker jag bara visa honom vem jag EGENTLIGEN är, en varm, go, attitydsfull tjej som vill ha kärlek.
Önskar bara jag kunde berätta det för honom! <3

Ibland kunde man bara önska att han kunde se det jag ser.

nu är jag boende på annelund på heltid. En trea 90 kvm med balkong och altan. Kan jag påstå att ja mår bra?