Längtan, efter "det där."
Åh, du underbara "kärlek."
Sitter just nu ensam i lägenheten och grunnar över mig själv. En sak är iaf säker, jag mår MYCKET bättre sen
jag flyttade till annelund. Jag har en stor och fin lägenhet, en fin sambo, JÄTTEFINA grannar.
Men ändå är det som något som saknas. Och återigen, så slås jag av detta: Jag är i princip den enda
i min umgängeskrets som är singel. Man börjar ju fundera på "vill någon ens bli tillsammans med mig?."
MEN! Det är då jag måste vända mitt tänk, för saken är den, jag har många killar som gillar mig. Som är intresserade. Jag har tom. de som sagt att ha mig som flickvän vore ju som en dröm.
Så, det kanske inte är fel på mig. En go vänt till mig sa att "Nina, du vill ha kärlek, du längtar efter kärlek, men du är alltid EFTER IDIOTER! det är därför du inte hittar någon!"
detta var då något som han sa i fyllan, men jag funderar än idag på det han sa. Undra om det kan stämma?
Att jag i flera år attraherats av "samma" typ av kille? Sen romantiserar jag den här människan och gör honom min fantasi, för det är säkert och tryggt för mig.
Nu är det många som är jättenyfikna över "vem jag skriver om i bloggen"..
Den killen.. Han är verkligen ett kap, det jag först la märke till hos honom var hans ögon, hans leende, och bara hans.. sätt att vara? Han bara ÄR, och ja.. ändå lägger man märke till honom? vet ni vad jag menar?
Och vi ska inte prata om hur JAG var då. En player, uppmärksamhets KRÄVANDE, och skulle bestämt strula med honom endast för att min vän också var intresserad. Detta är nu väldigt länge sen, men jag minns också att han inte var som andra killar. Sättet han kysste mig, var så... jag vet inte!! speciellt?! och bara att hålla om en, bara krama en, pussas, inte nå jävla äckligt taffs överallt eller äcklig andedräkt osv som man kan råka ut för annars.
Han var så, öm? På nåt sätt?!
Nu är ju saken den att jag har pratat endel med honom, han är väldigt "avaktande" mot mig. Det märker jag, jag tror faktiskt han e lite intresserad, men ändå reserverad, han sa nyligt att han trodde jag var en sån tjej som hade massor av killar.
Ajdå.
Han tror jag är en sån tjej som super hur mycket som helst.
Ajdå.
Det sjuka är, att han gillar mig ändå. Helt genuint. Skitskumt, jag brukar i vanliga fall lyckas skrämma bort
killar jag tycker om (intimitets störning) men inte denna.
Han är kvar...typ 1 år senare?
Nu försöker jag bara visa honom vem jag EGENTLIGEN är, en varm, go, attitydsfull tjej som vill ha kärlek.
Önskar bara jag kunde berätta det för honom! <3
Sitter just nu ensam i lägenheten och grunnar över mig själv. En sak är iaf säker, jag mår MYCKET bättre sen
jag flyttade till annelund. Jag har en stor och fin lägenhet, en fin sambo, JÄTTEFINA grannar.
Men ändå är det som något som saknas. Och återigen, så slås jag av detta: Jag är i princip den enda
i min umgängeskrets som är singel. Man börjar ju fundera på "vill någon ens bli tillsammans med mig?."
MEN! Det är då jag måste vända mitt tänk, för saken är den, jag har många killar som gillar mig. Som är intresserade. Jag har tom. de som sagt att ha mig som flickvän vore ju som en dröm.
Så, det kanske inte är fel på mig. En go vänt till mig sa att "Nina, du vill ha kärlek, du längtar efter kärlek, men du är alltid EFTER IDIOTER! det är därför du inte hittar någon!"
detta var då något som han sa i fyllan, men jag funderar än idag på det han sa. Undra om det kan stämma?
Att jag i flera år attraherats av "samma" typ av kille? Sen romantiserar jag den här människan och gör honom min fantasi, för det är säkert och tryggt för mig.
Nu är det många som är jättenyfikna över "vem jag skriver om i bloggen"..
Den killen.. Han är verkligen ett kap, det jag först la märke till hos honom var hans ögon, hans leende, och bara hans.. sätt att vara? Han bara ÄR, och ja.. ändå lägger man märke till honom? vet ni vad jag menar?
Och vi ska inte prata om hur JAG var då. En player, uppmärksamhets KRÄVANDE, och skulle bestämt strula med honom endast för att min vän också var intresserad. Detta är nu väldigt länge sen, men jag minns också att han inte var som andra killar. Sättet han kysste mig, var så... jag vet inte!! speciellt?! och bara att hålla om en, bara krama en, pussas, inte nå jävla äckligt taffs överallt eller äcklig andedräkt osv som man kan råka ut för annars.
Han var så, öm? På nåt sätt?!
Nu är ju saken den att jag har pratat endel med honom, han är väldigt "avaktande" mot mig. Det märker jag, jag tror faktiskt han e lite intresserad, men ändå reserverad, han sa nyligt att han trodde jag var en sån tjej som hade massor av killar.
Ajdå.
Han tror jag är en sån tjej som super hur mycket som helst.
Ajdå.
Det sjuka är, att han gillar mig ändå. Helt genuint. Skitskumt, jag brukar i vanliga fall lyckas skrämma bort
killar jag tycker om (intimitets störning) men inte denna.
Han är kvar...typ 1 år senare?
Nu försöker jag bara visa honom vem jag EGENTLIGEN är, en varm, go, attitydsfull tjej som vill ha kärlek.
Önskar bara jag kunde berätta det för honom! <3
Kommentarer
Trackback
